Jag är inte Ola Lindholm...

Jag gör härmed en avbön. Inte för att ha knarkat, utan för att ha trampat folk på tårna. Personer som jag tycker om och som betyder mycket för mig. Inlägget om prinskalasets vara eller icke vara är bovet i dramat. Så himla oväntat. Så himla tråkigt. Så himla onödigt,

Kära läsare nu ska ni få veta mer om mig.

Jag kommer från en splittrad familj. Jag kommer från en stor släkt. Många människor. Ni vet själva vad som kategoricerar en människa. Känslor, handling, språk. 

Mitt liv har före och efter. Före och efter 9 juni 2000. Efter 27 november 2002. Före och efter 3 maj 2005. Före och efter 18 oktober 2010. 

Om jag deltar när min släkt träffas, är det inte med lätta steg jag går dit. Tvärtom, det krävs lång mental förberedelse. Nu kanske det verkar helt orealistiskt att jag ens försöker, och visst lite flängt kanske det är. Men vad vore jag utan min bakgrund? Jag har gått vidare och igenom mycket under åren, men hjälp vilken lång bit det är kvar. Jag hyser inte längre vissa personer direkt ansvariga för tragedier, men för den skull är steget lång att önska trängsel i soffan. 

Ursäkta om jag blandar ihop högtid med högtid istället för sak/känsla med person, men för mig är julen jul, oavsett med vilka eller var jag är. Det går inte att komma ifrån att jag har ont i magen över denna helg från augusti. Varje år. 

  

Jag skulle kunna gå in närmare på person, känsla, sak, handling i ganska många släktled, men vad skulle det göra för gott? 

Välj istället att tro på mig när jag säger, att jag känner mig berikad som fått känna värme och gemenskap med en stor fin familj i Gävle. Jag gör så gott jag kan, jag menar absoult inget illa, men jag är inte mer än människa, med allt vad det innebär!