Kalas?

Kan ni begripa att snart fyller prinsen ett år! Hallå, var har hela året tagit vägen? Min lilla bebis, som nu är mer som en liten kille, snart är han så stor...

Och som en tagg sitter nu kalasets vara eller inte vara och gnager!
Alltså jag älskar ju min prins och det är så klart att jag vill fira, och såklart att jag vill visa upp honom för alla och säga kolla vad han kan, kolla vad han gör, lyssna vad han säger.... Men jag har så svårt för kalas. Särskilt av typen där det mest är massa släkt som trängs. Jag tycker helt enkelt inte att det är kul! Men okej för prinsens skull, bara med personer som han känner och tycker om, ja ha men då vet jag ju med säkerhet att det kommer vara vissa som känner sig glömda och arga och ledsna. Men okej ska jag bara skita i dem. Det är ju för Tristans skull. Och jag tror inte att det är kul för honom om jag måste bita ihop för att stå ut. En skön liten bjudning med blandat klientel kanske får bli melodin? Jag menar släkten i Gävle kan ju fira på släktkalas vis i Gävle när Prinsen är uppe och hälsar på med pappan, medan mamman (ego) är i Kalifornien, yep snart far jag!